jag lever med garden uppe, med alla försvar redo för strid, vapen laddade. jag lever som om jag utkämpar ett krig. jag slänger tillbaka, drar in mig i resonemang och säger saker jag inte menar, passerar över gränser. tänker mig inte ens för, för jag ser ingen annan än mig. jag ser bara mitt lidande. rädslan för att bli övergiven. rädslan för att inte hinna före, parera orden som ska komma, orden som ska göra mig så illa att jag inte kan stå upp igen. orden som tar ifrån mig min värdighet. och de kommer.

jag sitter hemma i timmar och hör borrandet och slagen ovanför. försöker att inte gå sönder. är redan sönder. vaknade för tidigt, i spillror av gårdagens krig. jag är trött på krigen. trött på att utgå från det värsta, utgå från misstro och rädsla. men hon kan inte göra så, kan inte gå ifrån mig och låtsas som att inget hänt. jag kan inte, står inte ut, vill inte spela charader mer. jag vill inte äta mat med någon som jag tror hatar mig. jag vill inte sitta där i ensamheten med någon annan och svälja tårar och undra hur jag ska kunna straffa mig själv tillräckligt. och jag hör borren och det är som om den borrar i mitt huvud. det går inte att tänka.

"vi skulle bara ringa och säga god natt" säger hon och jag vet inte vad det innebär. för mig är det att prata kort om hur dagen har varit och sen säga god natt. ska vi bara säga god natt kan jag göra det som på morgonen, i ett sms. den lilla behöver höra rösten. jag vet det. kanske är det bara hon som ska ringa. just nu känns det som om jag ändå bara kan göra fel. jag vet att det är en gammal känsla, men den stämmer också nu. för jag gör faktiskt inget rätt just nu. enligt andra. jag är för självständig, eller för behövande. för glad eller för deppig. för inkännande eller för kall. för intensiv eller för passiv. jag gör för lite för systemet och då försöker jag göra mer och då är det för mycket. jag trycker i mig godsaker istället för mat eller försöker hålla mig utan mat för att slippa känna. jag pratar i telefon i timmar och tappar mig själv eller så ringer jag inte alls och stänger ute världen. jag hittar inga gränser.